Första dagen på resten av livet

Igår, måndag, vaknade vi upp och allt var annorlunda.
Ingen måndags ångest, ingen stress till tunnelbanan för att hinna till jobbet innan måndagsmötet är slut. Vi lyssnade ett tag på morgonpasset, drack lite välling och somande om.

Lunas mamma Bibi hade upprop på universitetet kl 1, så det blev en mjukstart för oss alla. Bibi har kommit med smarta tips och råd hela veckan om hur man gör saker bäst, jag har lyssnat men allt verkar vara borta när hon har gått och jag och Luna står där i hallen ensamma.

Tvätten måste fixas. Hur gör man det med en liten tjej som inte vill vara still i ens en sekund? Först så provar jag att försöka fixa tvätten med en hand medans jag bär Luna i den andra, kommer snart på att jag varken har musklerna eller de 10 timmar det skulle ta att slutföra tvätten så. Det är då jag kommer på den kanske inte så pedagogiska men ack så funktionella metoden att bära ner Lunas tripp trapp stol till tvättstugan. Luna sitter i stolen och berättar för mig hur jag skall göra och vi blir klara med tvätten i ett nafs.

I morgon ska vi försöka fixa punkan på vagnen och gå till öppna förskolan...vi får väl se om vi lyckas med båda.